Evenemang

  • Inga evenemang

Sidor

Föreningens BankGiro

Vårt BankGiro nr är:
581-3985
Medlemsavgiften kan erläggas direkt till BankGiro eller till något av byombuden.
Avgift:
- Enskild medlem 60 kr/pers
- Familje medlem 120 kr/familj

1400-1600 eKr

Grannsocknen Tuna hade bildats och nu kom en tid när gränsdragningarna mellan socknarna blev viktigt och även gränserna mellan skiftena i byarna.

År 1493 skrevs det ett domarbrev som talar om att gränsen mellan Tuna och Torsång går i vägen mellan Uvberget-Ornäs-Vassbo-Olsbacka och från Uvberget rakt söderut till en sten vid Dalälvens strand. Gränsen bestod i nästan 500 år.

För att inte tära alltför mycket på gamla sedvänjor, föreskrevs i domarbrevet att Tunaborna skulle få fiska i Ösjön och Nordanöborna skulle få ta ved och näver på den västra sidan om gränsen.

500-talet var en mycket omvälvande tid i Torsång. Från den tiden finns mycket nedskrivet.

Engelbrektupproret mot fogden på Borganäs och andra borgar rättade till de grymma skatteorättvisorna.

Gustav Vasa var säkert i Torsång mer än en gång. Den första var innan han blev kung. Hans uppgift var då att övertyga dalkarlarna om att de skulle hjälpa honom störta kung Kristian. På sin väg från Rankhyttan till Ornäs över isen vid Glöttret i Runn, var isen för tunn och Gustav drattade i vattnet. I brostugan fick han torka sina kläder innan färden fortsatte mot Ornäs.

Efter att Gustav blivit kung var hans intresse för gruvdrift och industriell utveckling stor, naturligtvis i akt och mening att statskassan och militära satsningar skulle få tillräckliga medel. Gustavs bekymmer var att hålla bl.a. Torsångsborna i Herrans tukt och förmaning, därom vittnar Tuna ting och det stora rättartinget. Avrättandet av Måns Nilsson i Aspeboda, då i Torsångs socken, var ytterligare ett bevis på hans strävan att hålla all makt i sin hand.

Gustavs intresse för gruvdriften var stor, då skogen tog slut runt Falun beordrade kungen kronans lodjor (flatbottnade skutor som kunde både seglas och ros) att transportera virke från öarna i Runn.

Under den här tiden reformerades den svenska kyrkan och övergick från katolicism till protestantism – en process på flera tiotals år.
Vägar utvecklades. Torsångsbönderna hade skjutsplikt vid värdshuset i Vika.

Ett annat sätt att uppfylla sina samhälleliga plikter var den så kallade vindkörningen vid gruvorna i Silvberg och Falun. Där drev man med häst runt en hissanordning för uppfordring av malm.

Karl IX bestämde 1607 att all skog inom en gammal mils avstånd från Falun skulle fredas. Den så kallade Fredsmilen markerades med 112 rösen eller stolpar (just nu pågår ett projekt där man letar efter dessa rösen i Dalarnas museums regi).
För att hålla Falu gruva med kol beordrades bönderna i Vika, Torsång, Tuna och Gagnef att leverera skattekol. Timmer till ved och byggnation i Falu gruva höggs i första hand i Västerdalarna och flottades i älven till Torsångs bom, där man buntade timret, satte segel på buntarna och med vindens hjälp gick transporten till Falun. Alla andra stockar togs upp på stränderna och höggs upp till ved som var lämpligt att elda med på berget. Den veden, lika väl som kolet, transporterades med skutor till Falun sommartid och med häst och släde vintertid.

Torsångs församling minskar i betydelse och Stora Kopparbergs församling, som varit ”satellitförsamling” till Torsång, blir självständigt 1554.

1641 blir Falun stad. (Byarna Hinsnoret och Norsbo tillhörde Torsång ända till 1972.)

Nu behövdes nya skatteintäkter till Torsång, då lät drottning Kristina flytta de rika byarna Milsbo och Kårtylla till Torsång.

Drottning Kristina var mer än en gång i Torsång. Vid den bäck som då förband Prästtjärn med Dalälven fanns en bro som kallades Drottningbron efter det att en oförsiktig kusk kört så illa att drottningen stukade foten.

Drottning Kristina skänkte burgreven och överborgmästaren i Falun, Mårtensson Teet, Burgrevgården på Sunnanö till sommarbostad. Drottningen gjorde flera besök även i Dalvik och på Holm.

Gruvans storhetstid kom mer än 1000 år efter det att den första malmen togs tillvara. Nu på 1600- talet behövdes stora mängder kol och ved som vi har talat om tidigare. En del av timret landades vid Domnarvets sågverk, som då endast levererade sågat virke till gruvan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.